Från förare till mekaniker - Mumin hittade hem i verkstaden

När Mumin Tamminen går på sitt skift klockan 15.30 på söndagseftermiddagar vet han aldrig vad han kan för vänta sig. Lugna dagar utför de mest service och mindre reparationer i Nobinas verkstad i Skövde. Men ibland, om det har kört ihop sig fullständigt i trafiken, kan det handla om krockskador eller större motorrenoveringar.

– Det är det som är charmen med det här jobbet, att du får använda hjärnan. Det är härligt när varje dag blir en överraskning, säger Mumin. Han har alltid haft ett intresse för motorer, ända sedan han fick sin första moppe som han ”skruvade isär i atomer”. Trots det kände han efter sin mekanikerutbildning att han inte ville jobba i en verkstad.

– Jag vet inte varför, det var en känsla jag fick, att jag inte ville stå och bli skitig och mickla med motorer. I stället jobbade han som bussförare  i drygt 20 år. Då körde han allt från skol buss och linjebuss till taxi och turistbuss utomlands – till Tyskland, Danmark och Frankrike.

– Man hinner tänka mycket när man kör buss, och till slut kände jag att det inte var min grej.

Mumin gick till sin enhetschef som föreslog att han borde gå ner och prata med verkstadschefen, eftersom Mumin hade en mekanikerexamen och det behövdes folk i verkstaden.

– Jag trillade in där utan att ens veta att jag ville hålla på med bussar. Men i och med att jag hade kört buss länge hade jag fått grundläggande kunskaper om hur de fungerar, så det passade mig bra.

Det var där Mumin hittade rätt. Så känner han åtminstone nu, efter sex år. Inklusive arbetsledaren är de åtta medarbetare på kvällsskiftet. Mumin beskriver det som att det mer känns som att gå till ett hobbygarage än till jobbet – de har roligt tillsammans. Det spelar ingen roll om motorn sitter i en buss eller i en motorcykel eftersom alla på verkstaden delar intresset för mekaniken.

– Vi breddar oss genom att arbeta med varandra. Vill man lära sig mer är det en otrolig förmån att jobba med det här gänget. Det finns inga begränsningar. Att jobba kvällsskift är helt underbart, tycker Mumin. Det fungerar bra med hans dygnsrytm: han beskriver sig som fruktansvärt morgontrött. Han jobbar fyra tiotimmarsdagar i veckan, så han får ordentligt med fritid. Lediga dagar ägnas mycket åt djuren han har hemma på gården och dessutom gillar han motorcyklar. Motorintresset spiller alltså över även på ledig tid. Hur det kom sig att det skulle ta mer än 20 år för honom att inse att ett verkstadsjobb är perfekt för honom kan han inte svara på.

 – Det var inte tråkigt att köra buss, det hade sin charm, men verkstaden passar mig bättre. Å andra sidan – jag är 47 nu och vet fortfarande inte vad jag ska göra när jag blir stor. Men så länge man har kul på vägen har man väl hittat rätt.